Första december och som ni redan läst i rubriken så är det dags att öppna lucka ett i julkalendern. Här på Bokstunden kommer det att öppnas en lucka vart femte dag, alltså består denna kalender av lucka 1, 5, 10, 15, 20 och sista blir 24. Varje lucka kommer innehålla ett spännande inlägg om bl.a. boktips, böcker, läsning och mycket mer.

Dagens lucka är ett utdrag ur en otrolig intressant bok som jag läst ut de senaste dagarna. Boken heter ”Mannen som förväxlar sin fru med en hatt” skriven av författaren/neurologen Oliver Sacks. Boken är uppdelad i många små kapitel där varje kapitel handlar om en av Oliver Sacks patienter och nedan följer ett utdrag ur boken som handlar just om patienten boken fått sin titel ifrån.

 

Jag hade tagit av honom vänsterskon och strukit en nyckel under fotsulan – ett till synes bagatellartat men viktigt reflextest – och därpå överlät jag åt honom att ta på sig skon i det jag skruvade ihop min ögonspegel. Till min förvåning hade han en minut senare inte gjort det.

”Ska jag hjälpa er?’’ Frågade jag.

’’Hjälpa till med vad? Hjälpa vem?’’

’’Hjälpa er ta på skon.’’

“Asch”, sade han, ’’ Jag glömde bort skon.’’, och tillade sotto voce: ’’Skon? Skon?’’ Han verkade förbryllad.

’’Er sko’’, upprepade jag. ’’ Ni kanske vill ta på er den.’’

Han fortsatte att se nedåt, fast inte på skon, med en intensiv men missriktad koncentration. Till sist fäste han blicken på sin fot: ”Jaså, där är min sko?”

Hörde jag fel? Såg han fel?

”Mina ögon”, förklarade han och satte handen mot sin fot. ”Det här är väl min sko?”

”Nej, det är det inte. Det är er fot. Där har ni skon.”

”Åh, jag trodde det var min fot.”

Skämtade han? Var han galen? Var han blind? Om det här var ett av hans ”konstiga misstag” var det nog det konstigaste misstaget jag varit med om.